Johanna: Jag tror. Jag vet inte.

söndag, september 21

Jag tror. Jag vet inte.

Jag tror jag är ur balans. Med stor sannolikhet skulle jag kunna begå några brott idag utan att få någon värre påföljd. Igår var jag övertygad om att det var en vardag och när klockan blivit natt började jag undra varför inte folk gick hem och tänkte på morgondagen.

På tal om morgondag vet jag inte när jag åker tillbaka till Oslo. Första tanken var ikväll, men det var för dyrt. Andra tanken var imorgon, men det var onödigt för jag väntar fortfarande på svar om jag har något jobb eller inte. När jag blir statsminister ska företagsklimatet bli så bra att det behövs mer personal än vad det finns människor. Tredje tanken var att det är nämndmöte på tisdag och att det likaväl kan besökas om min sysselsättning i Oslo ändå inte består av något annat än TV-tittande. Fjärde tanken var att mamma behöver en vikarie på onsdag och att barn faktiskt kan vara riktigt roliga - så länge de inte tvingar mig spela fotboll.

Så jag kanske reformerar det tänkta helgbesöket till en vecka. Men jag vet inte. Jag vet inte alls. Jag vet inte mer än att jag råkade säga fel några gånger igår, förlorade all koll i talarstolen några gånger men njöt ändå och att jag nog har sökt in till högskolan till våren med såväl kurser som program. Men jag vet inte om och vad jag eventuellt tackar ja till.